Den största förändringen som skett är en allmän stilförskjutning av den formella svenskan mot det mer lättlästa och talspråkliga. De som vill ha ett årtal brukar sätta 1879, året för Röda rummet och genombrottet för August Strindberg (1849–1912), en av de mest inflytelserika författarna. Många nya författare, politiker och andra offentliga personer hade stort inflytande på det nationalspråk som utvecklades. Strider om olika stavningsförslag pågick fram till tidigt 1800-tal och först mot slutet av århundradet sv spel casino framträdde en mer allmänt accepterad standard. Under 1800-talet tillkommer ordförråd som handlar om industrialisering, resor och sport. Under 1700-talet utkom “Sweriges rikes lag” med ett modernt språk, liksom flera grammatikor och handledningar som moderniserar skriftspråket.
Landet rankas fyra i världen i tidningen The Economists demokratiindex (2021) och femma (tillsammans med Tyskland) i Förenta nationernas ”Human Development Index” (2023). Under 1600-talets svenska stormaktstid expanderade landet militärt, med bl.a. Långt in i modern tid fanns en tydlig åtskillnad mellan indikativ och konjunktiv. Detta betyder att ett enstavigt svenskt morfem kan ha upp till tre konsonanter före och efter stavelsekärnan (som alltid är en vokal). År 1786 grundas den Svenska Akademien, vars syfte är att främja det svenska språkets “renhet, styrka och höghet”.
- Till skillnad från i engelskan och många andra europeiska språk används inte perfekt particip för att uttrycka nutid eller dåtid.
- Även om imperativformen i många fall har sammanfallit med grundformen har många verb fortfarande separata imperativböjningar.
- De är inte direkt hotade av språkdöd, men har varit på tillbakagång sedan början av 1900-talet, trots att många är välutforskade och att användningen idag inte längre motarbetas.
- Fortfarande har SAS ett övertag, men flera andra har också en stor betydelse, exempelvis Norwegian och Ryanair.
Danska, norska och svenska beskrivs ur ett lingvistiskt perspektiv därför främst som ett dialektkontinuum, en grupp närbesläktade dialekter av skandinaviska. Den vanligaste ordföljden i svenska är subjekt-verb-objekt, även om detta kan variera i vissa typer av fraser. De är inte direkt hotade av språkdöd, men har varit på tillbakagång sedan början av 1900-talet, trots att många är välutforskade och att användningen idag inte längre motarbetas. Av viktiga uttalsdrag som varierar mellan olika dialekter kan följande nämnas. Svenska har också syntetiska drag med många ändelser hos substantiven (kvinnan, kvinnor, kvinnorna, kvinnas och så vidare), verben (ropar, ropade, ropat, ropas) och adjektiven (grön, grönt, gröna, gröne, grönare, grönast).
Gustavianska tiden
Länder med betydande svenskspråkiga minoriteter är bland annat Tyskland och Storbritannien ( i vardera land), Spanien (17 000), Frankrike (15 000), Kanada (se även ovan), Australien och Schweiz (6 000 i vardera land), Belgien (5 000) och Italien (3 000). Därutöver kan även den lilla svensktalande minoriteten i Estland tilläggas, som levt där sedan 1200-talet. I Frostvikens socken i Jämtland förekommer fortfarande det så kallade Lidmålet, ett trönderskt bygdemål. Enligt de flesta vedertagna kriterier för ömsesidig begriplighet kan de fastlandsskandinaviska språken betraktas som dialekter av samma språk. Denna utveckling har skett på grund av Islands och Färöarnas isolering från de övriga språken och även lågtyskans starka inverkan på danska, svenska och norska genom den tyska hansan under medeltiden. Tillsammans med danskan tillhör det den östskandinaviska undergruppen, som skiljer dessa från de västskandinaviska språken norska, färöiska och isländska samt från forngutniskan.
Undervisning i svenska bedrivs vid många universitet, högskolor och vanliga skolor runtom i världen, varför svenska ibland även talas av personer i andra länder. I USA finns det fortfarande kvar ättlingar till utvandrade svenskar, som bevarar det svenska språket i mer eller mindre grad. Under flera hundra år har det också bott svenskspråkiga i Estland, men de flesta av dem flydde under andra världskriget till Sverige. Att det finns särskilda språkvårdsorganisationer i Sverige bidrar till att göra svenskan till ett starkt språk internationellt sett. I den svenska ortografin används kolon på samma sätt som i exempelvis engelskan, men med några undantag.
Dessa dialekter kan vara näst intill obegripliga för de flesta svenskar och betraktas ibland som egna språk. Många av de mer genuina dialekter som talas i orter som Orsa och Älvdalen i Dalarna, Skellefteå i Västerbotten, Kalix i Norrbotten eller Närpes i Österbotten har ofta mycket särpräglade fonetiska och grammatiska aspekter, såsom upprätthållandet av äldre kasussystem. Också i Argentina, särskilt kring byn Oberá som grundades av inflyttade svenskar, har det funnits svensktalande grupper av vilka uppskattningsvis ett hundratal svensktalande lever än idag.
Dessa är dock lexikalt förutsägbara och har för det mesta att göra med om ordets rot har en eller två stavelser. De flesta dialekter skiljer också mellan två olika så kallade tonala ordaccenter. Svenskans ordmelodi kan variera avsevärt mellan olika dialekter, inklusive de olika regionala varianterna av rikssvenska. Till skillnad från i dialekter i Mellansverige och Norrland assimileras inte heller /r/ med supradentala konsonanter i sydsvenska dialekter med tungrots-r. Även uvulara uttal, χ, används i många varianter påverkade av invandrarspråk som arabiska, kurdiska och persiska.